Har ni tänkt på en sak???

Att Sverige mer och mer har blivit ett klassamhälle har väl inte undgått nån men hur vi ser på olika samhällsgrupper är ganska intressant...

Hur kommer det sig att det är helt OK för en välbeställd att kritisera, lägga sig i och tycka om en "fattigs" liv? En rik person kan lätt säga saker som "Men har du verkligen råd med det?", "Du borde inte röka", "Om du låtit bli att köpa den prylen hade du haft råd att göra detta istället" och "Du får börja prioritera vad du behöver". Samma sak när en rik person talar om för en att "Det är  bara att spara"... Frågan är om den rika personen nånsin levt på existens minimum och försökt spara därifrån? Däremot är det totalt förbjudet för en "fattig" att kritisera en välbeställd... Gör man det så stämplas man som avundsjuk och omgivningen tycker ofta att man istället för att kritisera ska börja bygga upp sin egen förmögenhet så man själv har råd att åka på några resor om året, ha dubbla bilar, flotta prylar och det senaste inom teknik datorer och telefoner...

Huruvida man blir rik eller inte kan bero på många saker... _EN DEL_ människor har verkligen lyckats bygga upp en förmögenhet genom hårt och smart arbete medan dom allra flesta bara råkat vara på rätt plats vid rätt tidpunkt och haft en jäkla tur... En del har också bättre förutsättningar utifrån sitt nätverk och kanske kan ägna sig helt åt att skapa sig en karriär...

Det som stör mig mest är hur folk mer och mer bara ser till sig själva.
Visst är det kul med mycket pengar och prylar men det är absolut inget jag strävar efter i första hand... Jag kan vara avundsjuk på en människa som har en stor talang... T ex kan jag vara avundsjuk på Springsteen för att han är en så bra textförfattare, att han kan uttrycka sig på ett sätt som berör miljoner människor över hela världen, jag kan vara avundsjuk på någon som gjort nåt stort som påverkat världen på ett bra sätt. MEN, jag har aldrig varit avundsjuk på människor som haft tur och tjänat mkt pengar... Kunde jag få mitt liv, min personlighet OCH tjäna en massa pengar så skulle jag inte tacka nej, men jag skulle aldrig vilja byta med någon enbart för pengarnas skull!

Jag tycker att det borde vara nån sorts lag på att alla nån gång i livet ska leva på existens minimum i ett år. Efter det lär det låta helt annorlunda...

"Och du som trampar din nästa
Och aldrig ångrar dom sår du ger
Du har det bättre ställt än dom flesta
Men försöker ändå få mer"

cit. Ragnar Borgendahl