Jahoppsan!
Jag har insett två saker idag...

1. Jag borde börja blogga lite mer regelbundet

2. Jag har egentligen inte gjort nån djupare presentation av mig här...

Det är inte jätteofta jag bloggar men när jag väl gör det så tycker jag det är både kul och utvecklande. Har nog några trogna läsare som kollar in då och då (och antar jag oftast blir besvikna när dom inser att det inte dykt upp nåt nytt den gången heller).

Tänkte börja med en liten presentation av mig... Hehe, kanske en liten intervju av mig själv eftersom ingen annan använder frågefunktionen här på bloggen! :)

1. Vem är du egentligen?
   Peter heter jag. Jag är 46 år och bor i Torsås strax söder om Kalmar. Jag har fru och två barn, två ganska vuxna barn kan man väl säga.
2. Intressen?
   Hmm om vi ska hålla detta kort då... Musik, älskar att lyssna på musik, gå på konserter, diskutera musik, spela lite gitarr för husbehov. Smaken är väldigt delad, jag lyssnar på det mesta. Favoriter just nu är Springsteen, Metallica, Dissection, The Alarm, Squeeze, Joy Division, Eldkvarn, Kreator och många andra.
3. Varför heter din blogg "Joy Division"?
   Det är en hyllning till ett band som jag gillat dom senaste 25 åren...
4. Hur och varför bloggar du?
   För mig är en blogg en kombination av insändare, argumentering och dagbok. Jag är inte mycket för treradiga bloggar som gör bara finns för att få intäkter i form av reklampengar. För att jag ska blogga måste jag tycka något. Det kan vara en sak jag har läst, nåt jag har hört, nåt som hänt osv. Det kan också vara så att jag har en åsikt som jag vill dela med mig av. Därför blir det inga dagliga bloggar från min sida (även om jag ska försöka bli lite mer regelbunden)
5. Var står du politiskt? (Eftersom mycket av din blogg handlar om politiska frågor)
   Bra fråga... Den ställer jag mig själv ganska ofta hehe. Jag har ett förflutet inom socialdemokraterna. Jag tillhör dom som anser att begrepp som solidaritet och demokrati är viktigast. Att allas väl ska gå före individens väl. Idag vet jag inte om jag kallar mig socialdemokrat längre. Tyvärr känner jag inte alls igen mitt gamla parti längre. Vänsterpartiet känns inte heller som mitt parti då deras politik mest verkar röra sig i nån sorts konstig utopi där allt ska kvoteras, frågor om lika rätt går så långt att det blir odemokratiskt osv. Miljöpartiet och allianspartierna är helt uteslutna och SD finns inte på kartan i min värld.. Låt mig säga att jag är socialist. Demokratisk socialist som står för de frågor som socialisterna stod för i begynnelsen. Avskaffa kungahus, lika bra vård åt alla, jämnlikhet utan att förtrycka nån grupp, ett bra liv åt alla och inte bara åt de rikaste i samhället. Jag vill sätta åt utsugare och skattesmitare, jag vill inte betala skatt åt kungen, kyrkan, avdankade direktörer och politiker.
6. Vad jobbar du med?
   Jag är metallarbetare...

Nehe... nu får det räcka för idag... Kommentera gärna, läs mina inlägg. Jag gillar kritik både positiv och negativ. Påhopp betackar jag mig från :)

Ja fy fan... nu är han arger som ett bi!

Kan bara konstatera att försäkringsbolag är några jävla slan till stolpskott!

För att ta historien helt från början!

För snart 2,5 år sen bröt jag foten... Kärringen som vi hyr verstaden hos (som är mångmiljonär) tyckte tydligen att det var för dyrt att hyra in nån som sandade utanför den fastighet som aset äger så hon stapplar ut på sina giktbrutna ben framåt förmiddagen och sandar själv! Vad gör man inte för att spara en femtiolapp? Nåväl! Jag börjar inte jobba på förmiddagen utan kl 8 på morgonen, och med sedvanlig tur sätter jag mig på arslet och bryter fotled och smalben!

Efter det väntade tre sjukskrivna månader... värk, ligga och glo, titta på TV osv... Givetvis även en rolig kontakt med sjukvården och med AFA (ett försäkringsbolag från fjollträsk). Eftersom det rörde sig om en arbetsplatsolycka så är det dom som ska hantera mitt fall, ev. ersättning och så vidare...

Det första som händer när jag börjar jobba efter tre månader (1:a Maj 2007) är att AFA säger "Ja, när det har gått ett år efter din skada skickar vi dig till sjukhuset i kalmar för att bli undersökt...

Jag väntar i ett år.... ringer AFA och dom talar om för mig "du ska ha jobbat ett år innan vi gör det" så jag väntar ytterligare tre månader innan jag ringer igen (nu är vi framme i början av Maj 2008 alltså ett år och tre månader efter olyckan)... Jag får ett mkt trevligt bemötande och fanskapet på AFA talar om för mig att NU beställer dom en undersökning åt mig på Kalmar lasarett.... men säger kossan, Det kan ta upp till ett år innan du blir kallad"

Här gör min intelligens sig gällande och jag undrar "Men om ni VET att det är upp till ett års väntetid, varför inte beställa tiden direkt jag blir friskskriven? så har jag en tid lagom tills jag har jobbat ett år!" men nej, det föll inte sthlmssubban i smaken... Antagligen beroende på att ju längre dom kan vänta med betalning osv, desto mer ränta tjänar dom på mina pengar, dessutom finns det ju alltid ett hopp om att jag ska dö eller ge upp skiten under tiden dom förhalar, då sparar dom ju ännu mer!

Hursom helst... för ca tre månader sen ringde jag till AFA... för att få veta hur det går. (nu är vi i februari 2009 alltså 2 år efter olyckan) och jag får veta av en NY sthlmssubba att DOM har minsann beställt ett utlåtande från Kalmar lasarett och att det inte längre ligger på deras bord... Här får jag också veta hur hela skiten funkar....

AFA beställer en undersökning av min fot av en läkare på kalmar lasarett, denna läkare gör detta som extraknäck på sin fritid och tjänar ganska bra på det... man kan säga att farbror doktorn horar lite åt hallicken AFA.... sen skickar farbror fnask-doktor upp ett utlåtande till sin hallick (i mitt fall AFA) och AFA bestämmer sedan hur stor ersättning jag ska ha utifrån doktorns prostitution!

Nåväl! åter till fallet!
Jag blir ju förbannad och ringer upp kalmar lasarett... får prata med en sköterska som berättar för mig att jag står först i kön för en sån undersökning och att den snart ska äga rum (nu är vi framme i slutet av februari/början av mars)... Jag väntar ytterligare två månader... sen ringer jag IGEN och frågar vad i helvete dom pysslar med och hur jag kan vara först i kön i två månader! Det får jag inget bra svar på och jag ilsknar till och ber att få prata med den där hor-doktorn som extraknäcker åt afa... jodå det är klart du kan få... säger hans egen lilla syster (som är som en fin vakthund åt doktorn) varpå hon talar om att doktorn kan ringa mig ca 10 dagar senare... Och det är där vi är idag! Idag har den prostituerade doktorn ringt mig och talat om att med lite tur så hinner han med mig (märk väl på sin fritid nu... ) innan semestern i Juli... Jag menar... då har jag väntat i drygt fyra nästan fem månader.... FÖRST I KÖN.... herrejävlagud!!! Är detta mitt öde på nåt jävla sätt?

Nej gud... du är inget bra ligg.... sluta rövknulla mig nu är du snäll! och snälla gud... ge hordoktorn prostatacancer i en del av världen där smärtstillande inte är uppfunnet!

over and out! nu ska jag försöka hitta det mest aggressiva jag har i min skivsamling!

Ja så kan det gå...

för ett halvår sen köpte jag en 320 gigabyte hårddisk att ha som backup... en pålitlig sak....

Vad jag har gjort är att jag har lagt _ALLT_ på den hårdisken... alla mp3, bilder, filmer osv... framför allt alla bilder från diverse konserter jag varit på genom åren... även bilder på familj, konstnärliga bilder osv... så att dom inte bara skulle finnas på den "vanliga" hårddisken....

Och jo jag vet vet vet att man ska ha saker och ting på mer än hårddisk men jag har alltid utgått ifrån att om jag har mina filer på C-enheten och en backup på D-enheten så är dom ganska så safe... Alternativet är en JÄVLA massa CD och DVD-skivor.... det rör sig om ungefär 250 gigabyte...

Vad som hänt var att jag flyttad över allt från C som var värt att spara till en mapp på D som hette "install 08-12" och installerade om datorn... Vad jag givetvis borde gjort var att lägga tillbaks allt från D-enheten men jag väntade några dagar av ren lathet... och inatt såg jag att hela jävla D-enheten var STENDÖD..... antagligen haveri på moderkortet.... finns ett visst litet hopp om att rädda en del av det genom att koppla in hårddisken nån annanstans men det hoppet känns jävligt litet!

Så vad jag ska göra nu... supa mig full och förbanna ödet som gjort att jag inte haft råd att byta dator det senaste halvåret som jag borde gjort!

Over and fucking out