Jag har nog varit tragiskt naiv under större delen av mitt liv... Jag har nämligen trott att dom allra flesta svenskar är i grund och botten öppna och generösa människor och att rasism, homofobi och främlingsrädsla har varit en isolerad del av folket som resten av folket aktivt varit emot.

Tyvärr inser jag mer och mer att jag har haft fel...
Inte nog med att svensken som människa blivit mer och mer egoistisk rädd och rasistisk så är svensken dessuton en riktigt feg liten rasist som gömmer sig bakom floskler som "Ja jag är inte rasist men....".

Det man reagerar mest på är att det oftast är två grupper som går på rasismen fullt ut.

1. Den unga arbetslösa personen. Denna person är oftast bosatt utanför storstäderna, han/hon har ofta låg eller ingen utbildning. Han/hon har dåliga odds att nånsin kunna skaffa ett jobb och en försörjning och tack vare avskaffandet av välfärdsstaten har han/hon knappt några pengar att leva på. För att se till att dom allra rikaste äldre i samhället ska ha en så låg skatt och hög lön som möjligt har regeringen skurit ner på de bidrag som kunde hjälpa en arbetslös ungdom att flytta hemifrån och eventuellt skaffa sig en utbildning och ett jobb. När dessutom dessa människor tvingas konkurrera med pensionärer med hög arbetslivserfarenhet och som arbetsgivaren dessutom slipper betala hög arbetsgivaravgift för förstår man att ungdomen inte har en chans. Denna grupp är väldigt mottaglig för propaganda som sprids som virus över nätet... Propaganda som handlar om invandrare som begår brott i mycket högre utsträckning än svenskar, invandrare som får tiotusentals kronor av staten i månaden, invandrare som våldtar, invandrare som sakta men säkert håller på att förvandla Sverige till ett muslimskt land och framför allt tiggare som med sin blotta närvaro skämmer ut landet.

2. Den äldre delen av befolkningen. Detta är vad jag har svårast att förstå... Dessa människor som oftast har det bra, har jobbat och fått en hyfsad pension, dessa människor som har kunnat skaffa hus medan vanliga människor hade råd att köpa hus, dessa människor som ofta har sett elände med egna ögon. Dessa människor är enligt mig dom värsta rasisterna. Det är oftast dom som gömmer sig bakom floskler som "Jag är inte rasist men..." "Vi har inte råd att ta emot hur många som helst" och "Vi har ju inte ens jobb till våra egna" för att inte tala om "Men tänk på brottsligheten, våldtäkterna, rånen osv"

Jag upplever att båda dessa grupper blivit rasister av helt olika anledningar. Jag kan förstå (men aldrig hålla med) ungdomarna som är bittra och förbannade. Förbannade för att dom får leva på 3000 kr/mån, förbannade för att dom inte får jobb, förbannade för dom måste bo kvar hemma och förbannade för att det inte verkar finnas nån framtid för dom. Däremor har jag svårt att se varför dom äldre blir så rasistiska... Enda förklaringen jag kan komma på är ren missunnsamhet och egoism parad med en inavlad rädsla för det okända. Det var samma människor som i början av åttiotalet spred myter om att svenskar som åt pizza skulle bli jättesjuka och kanske dö för våra magar klarade inte av dom där kryddorna. Jo... det hände att lärare i skolan sa det.

Tyvärr är båda dessa grupper väldigt oemottagliga för fakta och källkritik... Dom läser, hör och för vidare allt som spelar på deras fördomar.

Tänk efter nu Svensson... Ut med invandrarna skriker SD och SD:s svans... Men inte alla invandrare... Tänk om alla invandrare försvann? Vart stod vi då?

Vilka skulle köra våra tunnebanor? Vilka skulle driva resturanger med halvdålig lönsamhet runt om i landet? Vilka skulle grovstäda på centralen i Stockholm? Vilka skulle städa på sjukhus och skolor? Vilka skulle helt enkelt göra de skitjobb som svensken inte vill göra och inte velat göra på många många år? Och ställ er frågan.. Vilka skulle vara våra läkare? Hur många vårdcentraler och sjukhus anställer inte utlänska läkare för att det inte finns några svenska läkare tillgängliga?
Tänk efter en gång till... Har du inte minst en mobiltelefon per person i din familj? Åker du inte utomlands nån eller några gånger om året? Har du dator? Internet? Äter du god mat varje dag? Unnar du dig ett resturangbesök åt dig och familjen ett par gånger i månaden? Har du en hyfsad bil? Kan du lägga undan lite pengar varje månad till semester eller liknande?
Vem fan, rent ut sagt, är du då att gnälla över tiggarna som i bästa fall får en hundralapp om dan för att sitta utanför ett köpcenter vinter sommar vår och höst?

Och tänk efter en tredje gång... Vart stod Sverige idag utan de invandrare som jobbade som svin på volvo, saab, ericsson, alfa laval och electrolux från sent sextiotal till tidigt åttiotal?

Nej, när Svensken säger "Vi kan inte ta emot alla" menar Svenne banan att "vi inte kan ta emot alla som tär på vår ekonomi, däremot behåller vi gärna dom som jobbar och bidrar till samhället och framför allt gör de skitjobb vi inte vill göra själva".

Egetligen har inte Sverige och svenskarna förändrats speciellt mycket sen trettiotalet då svensken jublade åt Hitlers segrar, hyllade Hitler som en "redig karl som är precis vad Europa behöver", utlämnade norska motståndsmän som lyckats fly till Sverige åt nazisterna samt lät tyska armen marchera igenom Sverige. Ibland skäms jag för detta tragiskt fega inavlade land som utåt slår sig för bröstet men bakom rullgardinerna är rena nazistsvinen.

Dagens skiva:
LIttle Steven - Voice of America

Little Steven (Miami Steve VanZandt) är känd för tre saker i Sverige... Han är gitarrist i Bruce Springsteens E-Street band, han spelar Silvio Dante i maffiaserien Sopranos och han har huvudrollen i serien Lillyhammer. Vad man ofta missar är att utöver detta är han en grym artist som gjort flera odödliga låtar och skivor under eget namn med bandet Diciples of soul. Framför allt har han gjort en samhällsmedveten musik som belyser orättvisor, rasism, trångsynthet och sexism. Alltså nåt Svenne banan skulle behöva ta till sig!
Låten Voice of America handlar om det Amerika vi inte ser, de människor som lever fattigt, lever segregerade från de rika vi ser dagligen i dokusåpor och annan skitkultur. Låten I am a patriot handlar om vad sann patriotism innebär. Att vara patriot betyder inte att man älskar sitt land och är rädd för alla andra, tvärtom innebär det att älska och vara stolt över hela sitt land!