Igår på jobbet satt jag och lyssnade på P1... Ibland gör jag det. Tror jag har skrivit det förut, det är ett ganska trevligt sätt att jobba! Tiden går fort och man kan lyssna på intressanta program, reportage och radioteater!

Igår var det inte några vanliga program jag lyssnade på, igår var det sista partiledardebatten innan sommaruppehållet i riksdagen!

Jag kan inte låta bli att bli irriterad när jag hör politiker orera och debattera med varandra... Det är ju ett skådespel där människor låtsas stå för åsikter samtidigt som motståndarna låtsas stå för det motsatta! Att påstå att nån av dom har ett helhjärtat stöd för hemlösa, arbetslösa, gamla, sjuka och fattiga är som att kalla kungen intelligent, en fin tanke om det var så men tyvärr kan vi nog glömma det!

Det är alltid lika roligt att höra högavlönade politiker tala om arbetslöshet när dom själva aldrig kommer stå utan hög inkomst.. tala om hemlösa när dom själva bor i en sexa på östermalm, tala om flyktingpolitik när dom aldrig kommer närmare invandrare än när dom köper kaviar i saluhallen. 

Nej, när man har dragit sig och sin familj genom några månader på existens minimum, när man varit arbetslös och fått kyssa sin platsförmedlare i röven för att få nån meningslös åtgärd, när man lyckats med konststycket att leva på makaroner från 15:e till lön... DÅ anser jag att man är kvalificerad att prata om dessa frågor...

Att höra Fredde Reinfeldt prata om fattigdom och att vara utstött känns rent ut sagt för jävligt... Samma sak att höra Mona Sahlin förklara varför hon hade månader av obetalda dagisräkningar, kronofogdekrav och köp av toblerone för jobbets kontokort när hon har kanske fyra gånger högre lön än vad jag har känns som att bli spottad i ansiktet...

Att höra Maria Wetterstrand berätta om hur bra det är att höja bensinpriset samtidigt som hon aldrig behövt bil för att ta sig till affär eller jobb känns också som ett hån...

Nej i sverige har vi nåt som kallas politiker... En politiker är en människa som får mycket mer i månadslön för att "bajsa med munnen" än vad du får som industriarbetare, vårdpersonal, affärsbiträde eller lantbrukare...

Men vi vanliga jobbare får nåt som politikerna aldrig får... vi får förslitningsskador, skuldfällor, innehållslösa liv, begränsad tillvaro... Vi har inte råd att åka till Maldiverna, USA, Cuba, Seychellerna och Dubai minst en gång om året... Vi får nöja oss med en vecka på en svensk camping...

Det värsta Mona Sahlin, Fredde Reinfeldt, Maria Wetterstrand kan vänta sig är att dom får nån sorts tungsjukdom och/eller en ändtarm som slutar strax bakom läpparna!

Jag undviker att ta politisk ställning här... förut har jag hållt med ett parti men nu har jag gett upp den delen av mitt liv... Jag kan inte längre rösta på nåt parti eftersom inget parti kommer förbättra mitt liv!

Det sorgliga är att det politiska klimatet i sverige idag kommer leda till att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och att dom kommer få allt större makt för var dag som går... Det som är ÄNNU värre är att dom kommer ha rätt i många sakfrågor, framför allt om invandringen.. Jag har _ALLTID_ haft en demokratisk syn på flyktingar och invandrare, jag har alltid ansett att vi ska dela med oss av det vi har till andra men nu har det gått till det absurda...

Jag bor i en kommun med mindre än 10 000 invånare... Vi har haft en industri som sysselsatt ca 600 personer och ett antal andra industrier som sysselsatt ytterligare människor. I krisens skugga har många av våra industrier fått permittera många av sina anställda... företaget som för bara några år sen hade 600 anställda har gått ner till ett hundratal och risken är att det blir helt nedlagt är överhängande. Kort sagt, det är snudd på omöjligt att få ett jobb i min kommun den vanliga vägen...
Vad gör kommunen då?`Jo vi tar emot MASSOR av flyktingar... vuxna, barn, gamla...
Jag har inget emot flyktigar eller invandrare... Jag älskar kulturer, musik, mat, film osv... Vad jag har nåt emot är att vi importerar utanförskap samtidigt som regeringen säger att dom slåss för att få bort utanförskapet...

Vad blir det av en människa som aldrig kommer få ett jobb? Som kanske tvingas att leva i tiotals år på existens minimum och inte ens har en A-kassa? Hur mår dessa människor som tillåts att gå på några utbildingar och åtgärder för att sen lämnas åt sina öden i ett samhälle som inte bryr sig?

Det är därför jag inte tycker att det finns en enda person i riksdagen som är kvalificerad att prata om utanförskap, flyktingar, arbetslöshet, hopplöshet och fattigdom...

Så, dagligen läser man bloggar, insändare, artiklar och hemsidor skrivna av människor som har mer empati, mer livserfarenhet och framför allt mer sunt förnuft än hela riksdagen tillsammans... Människor som förstår att flertalet människor inte vill leva på minimala bidrag, människor som förstår att man inte är rasist för man vill stoppa import av utanförskap, människor som förstår att ett samhälle måste få in pengar också, inte bara kasta ut... framför allt människor som ser sverige idag i verkligheten för vad det är, INTE en vy från ett etagefönster på Östermalm!